MIN HISTORIA

Min första egna Dobermann, Attack, köpte jag genom en slump 1993. Han var då nio månader gammal. Min tanke var att jag endast skulle ha honom som sällskapshund samt träna lite lydnad. Den lilla kunskap jag då hade i lydnad fick jag genom att gå en kurs på brukshundsklubben.

Det var under denna tid som jag fick upp ögonen för skydd. Jag kände direkt att detta var något som jag ville satsa på, vilket dock skulle visa sig vara lättare sagt än gjort. I början av 1990 talet var det nämligen bara elitens elit som fick träna svensk-skydd. Man var tvungen att först vara kvalificerad i lydnadselit, spårelit osv. Detta medförde med andra ord, att hunden var nästan för gammal innan man ens kunde börja träna skydd. Ovan medförde också att jag nästan gav upp dessa tankar. Vidare har det visat sig, efter många år, att det är ytters få som faktiskt tränar den sortens skydd i Sverige idag. utan det blir mer och mer IPO/BHP. :-)
 

 
Lyckosamt nog flyttade jag nu till Norge där jag fick jobb som hundförare på ett vaktbolag. Här kunde jag träna upp Attack till tjänstehund samt lära mig oerhört mycket om skyddsträning. På den tiden tränade vi tillsammans med den Norska polisen, vilket var mycket lärorikt då dessa hundförare och hundar faktiskt erfarit verkliga händelser. De har ju upplevt hur det är att t.ex. söka igenom byggnader och industriområden och kan därigenom dela med sig av vad man faktiskt bör tänka på vad gäller t.ex. den egna säkerhet.
 
På detta vaktbolag, som jag senare blev tränare för, 1995 hade vi 10 st. hundar av olika raser Schäfer/dobermann/Rottw/Malle(Rudi). Flera av dessa hundar sökte bättre än polisens egna, vilket resulterade i att vi fick hjälpa dem på en del uppdrag. Attack, min egen hund, var mycket duktig på sök. Kunde inte han hitta brottslingen, fanns det ingen att hitta. Tyvärr var han inte lika bra på att bita, speciellt inte i skyddsarm. Däremot arbetade han mycket effektivt i reella situationer och jag kände att jag kunde lita på honom till hundra procent.
När jag sedan slutade på vaktbolaget kände jag att jag ville fortsätta att träna skydd. Detta var dock inte tillåtet för privatpersoner i Norge. Turligt nog infördes IPO bara något senare, vilket också blev godkänd för privatpersoner att träna.
Då denna sport var ny i Norge fick jag tänka ut mycket själv vilket i sig har varit mycket lärorikt. Dock så fick jag mycket hjälp på mitt första läger 1996 av figuranten Mikka Myyrä. Mikka, som är upplärd till figurant i Belgien (8år), är mycket meriterad och har bl.a. tagit lagguld på IPO-VM 1996. Av honom lärde jag mig mycket om just rasen Dobermann. Redan då körde vi hund på det sätt som många gör än i dag. Jag är glad att jag fick med mig den tidens träning för att i min kunskapsbank kunna ta fram den vid behov:-) 
 

Efter detta första träningsläger med Mikka har det genom åren blivit flera, även med honom. Jag har bl.a. tränat för , Deckert från Belgien, G. Dildei från USA och Helmut Raiser från Tyskland. Och inte minst Robert Jönsson som har en känsla för hund som är få förunnat och som är en person som jag respekterar i allra högsta grad, för den hundkunskap som han har delat med sig till mig.
 


Dessa tränare, som har många års erfarenhet, har format mig till den tränare/figurant jag är i dag. Robert Jönsson har som sagt en otrolig hundkänsla och arbetar mycket med hundarnas mentalitet och han har ett vinnande sätt med hög systematik i de olika faserna som till exempel Drift/bevakning/kontroll/harmoni och av  Helmut Raiser, som är en pedagogisk tränare, lärde jag mig mycket om olika driftväxlingar samt i vilken ordning man ska träna in bitfasen. Detta är något som jag genom åren har märkt att det slarvas mycket med vilket resulterar i att man får backa ett steg och börja om. Att träna in bett är inte det samma som att vifta med armen och få hunden att bita. Med detta menar jag inte att jag är fullärd, tvärt om, ju mer jag lär mig desto mer komplicerat blir det. Fast det är ju detta som gör sporten så intressant. Det finns något nytt att lära sig hela tiden. Ett bra sätt att anamma detta är att hela tiden ställa sig frågan, när man talar med någon som är lärd. "vad är det som han/hon kan som jag kan dra nytta av". Många tror att "mitt sätt" är det enda rätta. Om vi dock tittar på de hundar som har varit bland de tio bästa på stora tävlingar, har dessa inte haft samma tränare eller figuranter.                                                                                                                       Men ok om någon tycker så, är det nog lätt att falla i den fällan och köra fast i ett spår som inte leder annat än till att kila sig fast ordentligt, och där man till slut och sist kör sönder hund efter hund för att man inte vill ändra ''system'' eller anpassa sig till hunden så gott kunskapen räcker till, det har nog många fått erfara med uteblivna framgångar och några sönderkörda hundar. När kunskapen och förståelsen för hund inträffar med tidens gång....så ändrar man sig och får en aha upplevelse att hundsporten har förändrat sig i en oerhörd fart framåt.... Och om man skall försöka hänga med utvecklingen :-) då gäller det att ligga i och vara ödmjuk inför sin ide och kunskap. och hela tiden försöka förädla sina ideér och tankar.    

Själv har jag, under 18år arbetat för att utveckla mitt träningssätt och håller hela tiden på med utveckling och som träningsfigurant måste man ha förståelse för hundarnas olika beteende,anlag, drifter och mentalitet. Lite har jag lyckats lärt mig :-) Jag har kämpat i många år och förhoppningsvis kan jag få både mina egna hundar och andras till stora tävlingar. Nu med facit i hand fick vi vad vi förtjänade. 2004 SM Guld och 2006 blev det WM-Guld för Dobermann med Briska's Palma's Son Black Palma's Ipo. Nu är livet på topp......nöjd och belåten ( lyckades med andra hundar gjorde jag åxå.... se nedan...)

M.v.h. Peter Andreasson
 
 
Nu slutar ju inte mitt arbete för att jag vann ett VM guld och VM silver (lag) 2006 utan jag har hjälpt och tränat andra hundar till att erövra guld på Dobermann SM i IPO 2004 (egen hund), 2007,2008,2009 och ett ekipage till en 5' plats på Dobermann VM 2008 med verkligen riktiga 97poäng i skyddet som snuddade på en andra plats (det va nära de). Så många chanser har man inte i livet ...men det året gör challe sitt bästa VM i hans karriär enligt mig.
Under dom här tre åren har jag varit aktiv som IPO domare på mästerskap i Norge och Sverige samt Nordiska mästerskapen i Finland samt några cup tävlingar och vanliga bruksprov IPO/BHP. Samtidigt har jag tränat upp en ny hund som heter Briska's Ajax som verkar lovande och skall igång och meriteras 2010. Jag skall göra mitt bästa för att visa fram det vi har gjort på träningen under dessa tre år och jag hoppas självklart att vi får vara friska och krya i framtiden, förövrigt så är Ajax en mycket krävande och rolig hund att träna och det gäller att ha sinnena på topp. Vi ses i sommar 2010  

 

 

 


 

Copyright ©2006 Peter Andreasson